Landsbygdsaktörernas perspektiv finns för första gången med i Finlands landrapport om Agenda 2030

Eeva Furman, generalsekreterare för kommissionen för hållbar utveckling, kommenterar rapporten enligt följande:
”Det var nu viktigt att involvera så många samhällsaktörer som möjligt i rapporteringen, särskilt de som är aktiva. Vi ville berätta för världen vad samhället betyder för oss i Finland. Och naturligtvis landsbygden, eftersom hållbar utveckling främjas konkret på lokal nivå. Landsbygden har också varit aktiv, till exempel genom Hållbarhetsveckan, där byar och landsbygd inspirerats att reflektera över sin egen hållbarhet och hur den kan drivas ännu starkare tillsammans.”

Utifrån diskussioner och analyser inom ramen för Landsbygdspolitikens KERÄ-nätverk – För en hållbar landsbygd och en rättvis omställning – fokuserar bedömningen av framsteg för hållbar utveckling på landsbygden på fyra huvudpunkter:

1. Vad har gjorts och görs för att främja hållbar utveckling på den finländska landsbygden?
2. Förändringar i hållbar utveckling på den finska landsbygden under de senaste fem åren
3. Utmaningar i den hållbara omställningen på landsbygden
4. Lösningar och möjliggörare för hållbar utveckling på landsbygden

Landsbygden har en betydande roll i att främja hållbar utveckling, eftersom cirka 95 procent av Finlands yta klassas som landsbygd. Här verkar många olika aktörer, organisationer, föreningar, projekt, byar, kommuner, jord- och skogsbrukare, andra företagare och invånare, som bidrar till hållbarhet. Det som utmärker landsbygdens hållbarhetsarbete är till exempel gemenskap, samverkan och konkreta insatser i vardagen. Det är anmärkningsvärt att barns och ungas engagemang på landsbygden har ökat. De flesta vill bidra till att bygga en hållbar framtid.

Under de senaste åren har flera förändringar på landsbygden påverkat förverkligandet av hållbar utveckling. Ett exempel är energiomställningen: den kraftiga ökningen av vind- och solkraftsproduktion, som i stor utsträckning förläggs till landsbygden. Även gruvverksamheten har ökat markant. I rapporten framhålls behovet av att bedöma energiomställningens konsekvenser för landsbygden, följa upp den gröna omställningens samlade effekter, ge mer uppmärksamhet åt inkluderingsfrågor och göra förhandsbedömningar av påverkan på biologisk mångfald.

På grund av det förändrade säkerhetsläget har jordbrukets roll som garant för försörjningsberedskap lyfts fram, och den nationella livsmedelstryggheten har fått en ny aktualitet. Att trygga jordbrukets förutsättningar är en mångfasetterad nyckel till hållbarhet. Byars och föreningars betydelse i samhällets säkerhetskedja har uppmärksammats, liksom deras roll i att främja social hållbarhet. Under granskningsperioden har också distansarbetet ökat kraftigt, vilket påverkar möjligheterna att bo och verka på landsbygden.

Rapporten belyser flera utmaningar för landsbygdens hållbara omställning och föreslår lösningar. Det efterfrågas ökad delaktighet och kunskapsbaserat beslutsfattande – besluten i omställningen måste i sig vara hållbara. Det finns ett behov av att skapa mer balanserade samtal där alla välgrundade perspektiv får plats. Kommunala beslutsfattare behöver bättre kunskap om konsekvenserna av olika energiprojekt. Bland de föreslagna åtgärderna finns styrning av planläggning och byggande, som kan verka antingen möjliggörande eller begränsande för hållbar utveckling. Samhällets attityder till jord- och skogsbruk, och de åtgärder som hör samman med dem, kan antingen främja eller bromsa utvecklingen. Bland utmaningarna märks brist på kollektivtrafik, arbetskraftsbrist, svag reglering av gruvverksamhet och produktion av skogsprodukter med låg förädlingsgrad eller kort livscykel.

För att lösa dessa utmaningar krävs samarbete, kunskapsutbyte och lärande. Skillnader mellan landsbygd, kommuner och regioner måste beaktas, och det måste finnas utrymme för olika lösningar på samma problem. Det finns behov av att utveckla förståelsen för landsbygdens effekter inom ramen för hållbarhetsmålen. Markägarnas rättigheter måste erkännas. Den marknadsdrivna hållbara verksamheten har stor potential och bör utvecklas vidare – till exempel naturvärdesmarknader, koldioxidmarknader, ekologisk kompensation, handel med landskaps- och rekreationsvärden samt ekologisk certifiering av skogar.

Samhället måste kunna stötta kommunerna i att upprätthålla livskraftiga lokalsamhällen – en viktig aspekt även ur social hållbarhetssynpunkt. Att inkludera barn och unga i beslutsfattande och uppföljning är en viktig åtgärd. Forskning visar att många som bor i glesbygd är mycket nöjda med sina liv. Kanske är deras tillfredsställelse ett tecken på att ett samhälle präglat av måttlig ekonomi är möjligt?

Rapporten lyfter fram vikten av att besvara frågan om landsbygden överhuvudtaget betraktas som en del av den hållbara utvecklingen i det finländska samhället. Om vi ser landsbygden som en central del av samhället och som en lösning i många frågor kopplade till hållbar utveckling, kan vi också skapa en mer styrande och lösningsorienterad politik. Är landsbygden ett problem eller en lösning för hållbar utveckling?

Rapporten skickas nu till FN, men i höst inleds en nationell diskussion om vad resultaten säger oss och hur vi klokt kan gå vidare – tillsammans, med hela samhället, säger Eeva Furman.

Ta del av KERÄ-nätverkets bidrag till den frivilliga nationella utvärderingen (VNR) om genomförandet av Finlands Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling: Främjande av hållbar utveckling ur landsbygdens perspektiv