Byaverksamhetens roll i hållbarhetsomställningen

Varför behövs byaverksamhet i skapandet av en hållbar framtid?

Byaverksamheten anses ha en särskild förmedlande roll. Aktiva personer i byaföreningar följer med aktuella frågor och utvecklingar. Föreningarna fungerar som kanaler för nya idéer och för dem vidare även till dem vars vardag annars inte berörs av dessa frågor.

Min egen by i Mellersta Finland heter Onnenlaakso. Hos oss kallas byaaktivister för ”höynäyttäjät”, och de övriga byborna för ”höynäytettävät”. Det här ses som något positivt! Det handlar om människor som söker upp idéer om vad som händer i omvärlden, anpassar och uppdaterar denna kunskap för sin egen by. För tio år sedan visste till exempel nästan ingen vad biokol var, men några aktiva bybor tog fasta på det – och nu frågar man redan: skulle vi också kunna göra det här, berättar projektkoordinator Heli Kallio-Kauppinen från Maaseudun Sivistysliitto.

Byaverksamheten erbjuder en god plattform för att genomföra olika försök och fungerar även som ett föredöme. Nya åtgärder, till exempel sådana som rör miljön, kan testas i byagården. När de har prövats tillsammans och visat sig fungera väl, kan de tas vidare in i det egna hemmet. Inom föreningarna drivs frågor ofta fram genom diskussion, vilket också bidrar till att den egna rollen och handlingsförmågan blir tydligare. Föreningarna ser sig inte nödvändigtvis själva som hållbarhetsaktörer, även om deras verksamhet i praktiken främjar hållbarhet, säger Tauno Linkoranta, verksamhetsledare för Egentliga Finlands byar rf och bosatt i Lemo i Masku, som förra året utsågs till årets ”Vardagssparande by”.

Betydelsen av byaverksamhet har också uppmärksammats i Korsholms kommun. Jessica Strandholm, delaktighetskoordinator i Korsholms kommun, berättar att byaföreningarna ofta är de mest aktiva när det gäller att ansöka om de stöd som kommunen delar ut. Genom sin verksamhet stärker byaföreningarna invånarnas delaktighet och självförsörjning samt främjar möjligheterna till fritidsaktiviteter. Just nu har även beredskap lyfts fram som ett särskilt viktigt tema.

Vad motiverar byaaktörer att främja en mer hållbar framtid?

Känslan av att lyckas motiverar byaktörer. ”On se mukavata kun on kätevätä” (det är roligt när det finns kunniga aktörer och det blir bra gjort), som man enligt Heli Kallio-Kauppinen brukar säga i Onnenlaakso när verksamheten har lyckats. Man lär sig också av andras framgångar och anpassar åtgärder utifrån sådant som redan har gjorts i andra byar. Man inser inte alltid ens vad som räknas som en miljögärning, eftersom det är en naturlig del av vår vardag, konstaterar Heli Kallio-Kauppinen.

Livet på landsbygden innebär ständig anpassning –servicen försvinner, klimatförändringen påverkar, och detta kräver en stark vardagsresiliens. Man kan säga att människor motiveras av både hot och drömmar. Just nu är till exempel beredskap en viktig drivkraft. Drömmar är ett trevligt sätt att motivera sig via. Man kan till exempel föreslå att anlägga en naturstig, eller se där finns en byggnad som borde renoveras, och där kan vi sedan ordna trevlig verksamhet. På landsbygden är man van vid att saker måste göras själv, konstaterar Tauno Linkoranta.

Enligt Jessica Strandholms erfarenhet motiveras byarna av viljan att skapa trivsel och göra dem till bra platser att leva på för människor i alla åldrar. Offentliga tjänster, såsom skolor och daghem, läggs ner, vilket leder till att byarna strävar efter att trygga andra typer av service, skapa fritidsverksamhet samt främja delaktighet och en känsla av trygghet. För många är närheten till naturen en viktig orsak att bo på landsbygden. Föreningar söker och genomför olika slags lösningar för att stärka kontakten med naturen.

Vad behöver beaktas i beslutsfattandet för en hållbar vardag och levande byaverksamhet på landsbygden?

I diskussionen lyftes vikten av fungerande kommunikation fram, så att byarna blir hörda och förstådda. När de offentliga servicefunktionerna blir färre, kräver livet på landsbygden allt mer av byaaktörerna. Det är viktigt att lyfta fram byarnas röst och föra budskapet vidare till kommunala beslutsfattare och till högre nivåer. På många håll har Leader-verksamheten finansierat betydande lokala miljöinsatser, och det är viktigt att förmedla till beslutsfattarna hur avgörande det är att denna verksamhet och finansiering kan fortsätta.

I diskussionen lyftes det fram att kommunernas klimatprogram ofta utgår från invånare, företag och kommunen själv, men att civilsamhällets roll ofta glöms bort. Vi lever i en tid av “centraliseringsiver”, som bygger på ekonomiska förväntningar, trots att decentralisering kunde vara ett mer hållbart alternativ. Det borde finnas mer stöd för “görandets demokrati”, det vill säga att stöda föreningsverksamhet både ekonomiskt och genom attityder som möjliggör engagemang. På en mer allmän nivå är det fortfarande vanligt att skuldbelägga boende på landsbygden och se det som ett miljöproblem, till exempel på grund av privat bilkörning – detta synsätt borde vi komma ifrån.

Från Korsholms kommun nämns vikten av förståelse och ett öppet stöd för föreningsverksamhet. Tyvärr möjliggör kommunens ekonomiska situation inte allt som man skulle vilja utveckla. Kommunen stöder byaföreningarnas verksamhet och upprätthållandet av gemensamma utrymmen. Den årliga skräpplockningskampanjen är ett bra exempel på samarbete, där kommunen ger föreningarna en ersättning för att hålla miljön ren. En liknande kampanj har också planerats för bekämpning av invasiva arter.