Utveckling av mer träffsäkra metoder för framtida policy-utformning – en viktig fråga för våra glesa regioner

Publicerad: 09.07.2018 Päivitetty: 09.07.2018

Vi lever i en tid där innovationer och innovativa regioner/platser hyllas i den allmänna debatten. Här anses koncentration och stora, täta miljöer vara en förutsättning för att kreativa idéer ska kunna utvecklas och skapa välfärd.

Uppfattning värd att ifrågasättas

Till denna storstadens hyllningskör har också forskningen bidragit genom studier av kreativa miljöer världen över. I Sverige var professor Åke Andersson med kollegor en föregångare på 80-talet med sina studier av det s k K-Samhället vars framträdande egenskaper var en stark kultursektor, goda kommunikationer, kreativa verksamheter av olika slag samt tunga kunskapsinstitutioner. Budskapet tolkades allmänt som att endast större städer/regioner med ett tillräckligt befolkningsunderlag hade de förutsättningar som erfordrades för att vara framgångsrika inom alla dessa områden.

Ett mer sentida exempel som formulerat ett liknande budskap är Richard Florida vars studier av kreativa städer/regioner pekar på betydelsen av ”den kreativa klassen” som attraheras av miljöer som karaktäriseras av tre T:n: Teknologi, Talang och Tolerans. Även Floridas budskap har använts för att underbygga uppfattningen att endast tätbefolkade regioner har egentliga förutsättningar att åstadkomma dessa miljöer och att uppnå den kritiska massa som erfordras för en dynamisk utveckling.

När sedan forskare världen över i studier av innovativitet och innovativa regioner baserade på patent-data visar upp samma bild bekräftas uppfattningen att våra storstäder är de naturliga och överlägset mest gynnsamma grogrunderna för en dynamisk samhällsutveckling. Det finns dock många anledningar att ifrågasätta denna väl spridda uppfattning.

Patent-data givna svagheter

I boken ”Det innovativa Sverige 2 – Innovation och attraktion i stad och på landsbygd” från 2015 utvecklar forskare från bl.a. Luleå en ansats för att mäta innovativ verksamhet som ett alternativ och ett komplement till den traditionella ansatsen att bara fokusera på patent. Visserligen ger förekomsten av patent och dess regionala spridning en indikation på var nya idéer med hög s.k. teknisk nyhetshöjd huserar i geografin.

Vi har (särskilt i de nordiska ländena) dessutom ofta en god access till patent-data, medan andra uttryck för nytänkande och dynamik kan vara svårare att forskningsmässigt fånga. Patent-data behäftas dock också med givna svagheter – något som vi i den allmänna debatten ofta tenderar att glömma bort. Några av dessa svagheter är:

  • Att patent-data enbart intresserar sig för nytänkande med hög teknikhöjd och förmåga att åstadkomma s k radikala innovationer. Samtidigt vet vi från otaliga studier att nytänkande och innovation i små steg och ofta med inslag av smart kopiering de facto står bakom många regioners (och länders) dynamiska utveckling.
  • Att patent i sig är en tidsbegränsad exklusiv rättighet som dock långtifrån alltid leder till att idén omsätts i verkligheten. Historien är full av exempel på patenträttigheter som förvärvats av en upphovsman med det enda syftet att snabbt och diskret förpassa en konkurrerande ny ide till glömskans utmarker.
  • Att patenträttigheter i företag redovisas på koncernivå efter huvudkontorets lokalisering. Detta innebär att företag med utvecklingsenheter på flera platser i ett land men med sitt huvudkontor i den nationella huvudstaden redovisar företagets patent som om de skulle ha utvecklats på plats i Stockholm och Helsingfors även om dessa emanerar från utvecklingsenheter lokaliserade till helt andra (och ofta glesare) landsdelar.  

Vad händer ute i en nationell ekonomis regioner?

Patent-data kan visserligen ses som en relevant och intressant input-faktor i en innovativ och dynamisk process men säger ingenting om vad som sedan händer ”på marken” ute i en nationell geografi. Men denna insikt har ett forskarlag som jag själv deltagit i utvecklat en ansats som mer intresserar sig för ”out-put-sidan”, d v s vad som händer ute i en nationell ekonomis regioner, men också för nyckelfaktorer som kan kopplas till en regional innovativ process.

Här har vi antagit att en dynamisk utveckling normalt innefattar en smart och innovativ användning av arbete och kapital. Genom att adoptera ansatser som våra nationalekonomer utvecklat (den s k DEA-metoden och Malmquists produktivitetsindex) hittade vi verktyg som kan särskilja olika typer av innovationer och nytänkande genom att ansatsen kan uppskatta hur och i vilken utsträckning regionala innovationer expanderar den historiskt mest kända användningen av teknik, hur vissa regioner kommer ikapp med andras tekniska framsteg, samt hur regionala innovationer har potential att förändra eller transformera användningen av befintlig teknik.

Genom att mäta hur regioner på olika sätt kombinerar olika resurser för att uppnå en bruttoregionalprodukt (BRP) erhålls underlag för att också se vilka regioner som ligger i utvecklingsfronten under en viss studerad tidsperiod.

Förväntade och förvånande resultat

Detaljer rörande metod och resultat återfinns i ovan nämnda skrift. Vi ska i detta sammanhang bara konstatera att utfallet av vår studie av svenska regioner under den valda perioden innefattade både ”förväntade” och för många förvånande resultat. Att huvudstadsregionen Stockholm skulle komma väl ut även i den här studien var knappast förvånande men hänsyn tagen till de produktionsresurser i form av arbete och kapital som återfinns i regionen. Men att glesa regioner som Jämtland och Gotland skulle återfinnas som frontregioner fick möjligen många att höja på ögonbrynen. Eller att nordliga Norrbotten med ett utvecklingsmönster helt olikt övriga svenska regioner också uppvisar en tydligt dynamisk utveckling baserad på tunga kapital-investeringar i basnäringar och infrastruktur.

För Jämtlands och Gotlands vidkommande har en kombination av flera faktorer säkerligen spelat in, t.ex. det faktum att båda dessa regioner utvecklat regionala högskolor och andra statliga investeringar, att stora insatser gjort inom besöksnäringen och andra tjänste- och servicenäringar (där patenträttigheter är mycket sällsynta), samt att dessa regioner har en genuin entreprenörskultur med många mindre men icke desto mindre på olika sätt innovativa företag

Monokulturen behöver utmanas

Jag ser vår studie som ett uttryck för att den monokultur som ensidigt hyllar stora städer och tätbefolkade regioner som de enda utvecklingsmiljöer som skapar dynamik och välstånd i ett land behöver utmanas. Detta gäller såväl den allmänna debatten om dynamiska regioner, de kontexter som ansvarar för policyutformning i våra länder, samt inom den akademiska forskningen.

Och här har Richard Florida en viktig poäng: Monokulturer som främjar och favoriserar bara en uppfattning om verkligheten är farliga om vi vill åstadkomma verklig dynamik och välstånd i våra samhällen.

 

Referenser där mer finns att läsa om vår studie:

Anokhin, S., Wincent, J., & Ylinenpää, H. (2016). Technological Expansions, Catching-Up Innovations and Technological Shifts at the Regional Level: Conceptual Considerations and Empirical Illustration. Regional Studies 50, 8: 1433-1448.

Andersson, M., Anokhin, S., Backman, M., Boschma, R., Grauers Berggren, Y., Hartog, M., Johansson, B., Lindholm Dahlsrand, Å., Lööf, H., Nabavi, P., Palmberg, J., Wincent, J. & Ylinenpää, H. (2015). Det innovativa Sverige 2. Innovation och attraktion i stad och på landsbygd. Stockholm: Vinnova & ESBRI.

Anokhin, S., Wincent, J. och Autio, E. (2011) Operationalizing opportunities in entrepreneurship research: use of data envelopment analysis. Small Business Economics 37(1), 39-57.

Håkan Ylinenpää

Håkan Ylinenpää

Professor emeritus i Entreprenörskap & innovation Luleå tekniska universitet