Nationella landsbygdspolitiska resolutionen

“Möjliggör fortsättningen på landsbygdens berättelse – landsbygdspolitiska resolutionen 2021" publicerades som en del av Landsbygdsparlamentet 2021 –evenemanget. Läs landsbygdspolitiska resolutionen 2021 nedan.

Inledande ord,

Denna landsbygdspolitiska resolution uttrycker vad skapandet av framtiden förutsätter av beslutsfattarna och oss själva – som aktörer på landsbygden.

Vi bjuder in dig, bästa beslutsfattare, till en konstruktiv landsbygdsdialog – för att tillsammans med oss skapa en hållbar framtid. En sådan där olika områdens, platsers och befolkningsgruppers behov, resurser och möjligheter förstås och synliggörs i beslutsfattandet. En framtid där övergången till ett hållbart samhälle förverkligas rättvist, genom att man med hjälp av flexibla lösningar stärker lika möjligheter i olika områden.

Vi som deltagit i Landsbygdsparlamentet 2021 och vi som har deltagit i utformningen av denna deklaration genom arbetsgruppen ”Maaseudun nuoret tulevaisuuden tekijöinä” (översättning ”Unga som framtidsaktörer på landsbygden”), Idéfestival Diskussioner om ett gott liv på landsbygden –kampanjen samt genom landsbygdspolitiska rådets nätverk förväntar att ni svarar på vår inbjudan och hör våra önskemål.

I dag den 30 september 2021 kungör vi följande:

______

Möjliggör fortsättningen på landsbygdens berättelse!

Den landsbygdspolitiska resolutionen 2021

Bilden av landsbygden formas utifrån hur vi – både landsbygdsbor och stadsbor – talar om landsbygden. Var och en har möjlighet att bryta stereotypier som har att göra med föreställningar om landsbygden. Hur skapar och stärker vi med våra egna ord den existerande uppfattningen om vad landsbygden är nu och i framtiden och vad den skulle kunna vara? Landsbygden är synonym för mångsidiga möjligheter. Synpunkter på detta bör lyftas fram i den samhälleliga debatten.

I det politiska beslutsfattandet ska beslutens återverkningar på landsbygden synliggöras. Landsbygdssäkring är viktigt med tanke på beslutens träffsäkerhet, effekter och sociala hållbarhet. Bedömningen av beslutens återverkningar på landsbygden ska göras föregripande och som en del av genomförandet och uppföljningen av besluten. För detta behövs bättre statistikföring, som också identifierar människors multilokalitet och statistiska snedvridningar. Beslutens negativa konsekvenser bör minimeras och lösningar som lämpar sig för olika områden bör möjliggöras. Förutsättningarna för boende på landsbygden och en smidig vardag på landsbygden ska tryggas också för kommande generationer.

Beslut för att bromsa upp klimatkrisen måste på grund av passivitet under tidigare årtiondena fattas medan krisen pågår. Landsbygdens och hela landets hållbarhetsövergång förutsätter helhetsmässiga och platsbaserade lösningar. Vid beredningen av politiska beslut och beslutsfattandet ska också konsekvenserna av de beslut som vi låter bli att fatta bedömas. Låt oss möjliggöra en fortsättning för landsbygdens berättelse.

En modern och digital landsbygd som förändras i tiden förutsätter modiga handlingar

Fungerande supersnabba datakommunikationsförbindelser är en förutsättning inte bara för att utveckla nytt arbete och ny företagsverksamhet utan också för att möjliggöra distansarbete, -studier och innovationer. Målet för täckande datakommunikationsnät på 100 megabit sattes upp i den föregående landsbygdspolitiska resolutionen från år 2017: ”För en framgångsrik landsbygd”. Tillräckliga offentliga medel ska tryggas för att ett heltäckande fibernät ska byggas och vara tillgängligt på lika villkor för alla hushåll senast 2025, också i de områden där de inte byggs på marknadsvillkor.

Landsbygden erbjuder möjligheter till innovativ och flexibel företagsverksamhet. För att möjligheterna ska kunna genomföras behövs företagstjänster, utbildning och stöd för människor i alla åldrar som drömmer om företagande. Det behövs bättre verktyg för att göra ägarbyten och generationsväxlingar smidigare. Information om ägarbyte och generationsväxling ska inkluderas i företagarutbildning, liksom också olika former av företagande och finansieringsmöjligheter samt fallgropar i företagande. Det är viktigt att företagandet främjas på ett övergripande sätt också som en del av fritidsverksamhet. Samarbetet mellan olika aktörer bör förstärkas. Det är också viktigt att identifiera inofficiella nätverk och deras roll i främjandet av företagande. Det finns behov av företagstjänster som svarar mot ungas, kvinnors och invandrares behov.

Multilokalitet är en möjlighet för både enskilda människor, samhällen, kommuner och regioner. Distansarbete och -studier ska vara möjliga och verksamhetsmodellerna för dem ska vidareutvecklas. Vardag och livet som förverkligas på olika platser ska underlättas med hjälp av flexibla offentliga tjänster. Alternativen för dubbelt kommunmedlemskap bör utredas vidare och även främjas genom försök.

Att påverka utvecklingen av den egna livsmiljön är viktigt för de fast bosatta invånarna liksom också för dem som flyttat efter studierna samt för multilokala deltidsboende invånare. Att stärka delaktigheten är viktigt i synnerhet för dem som har en önskan att återvända till sin hemkommun efter studierna. Praxis som förutsätter att studerande flyttar böckerna till studieorten ska demonteras.

De modeller för delaktighet som konstaterats vara bra måste utvecklas och tas i bruk modigt – både digitalt och ansikte mot ansikte. I synnerhet bör service utvecklas kollektivt, genom att engagera invånarna. Fungerande processer för delaktighet bör utvecklas så att de bär från lokal bynivå till regional nivå (också inom de nya välfärdsområdena) och ändra fram till statlig nivå. I och med att digitaliseringen förändras ska särskilt stöd erbjudas till användare av digitala tjänster.

I förändringarna i arbetslivet ska uppmärksamhet fästas vid möjligheterna till platsoberoende arbete. För företagare, distansarbetare och –studerande i regionen kan det i landskapen och kommunerna erbjudas arbetslokaler. Dessa kan för deltidsföretagare eller företagare vara avgörande med tanke på utvecklingen av företagsverksamheten och även för främjandet av ortens och regionens livskraft.

Tillsammans kan lösningar på problemet med geografisk obalans mellan kunnig arbetskraft och arbetsplatser hittas. Problematiken förutsätter att alla aktörer på arbetsmarknaden är aktiva i frågan. För att utveckla företagen på landsbygden behövs förutom preciserade stöd också riskfinansiering och garantier.

Den regionala specialiseringen ska underlättas så att det är möjligt att inrätta specialiseringsområden vid läroanstalter på andra stadiet. En utvidgning av högskolornas examensurval bör stödjas. Vid planeringen av utbildningsområdena ska också näringslivets behov beaktas.

I utbildningen måste man hitta en gyllene medelväg mellan samhörighet och nätverk och tillgängligt undervisningsutbud. Distansstudier möjliggör ett bredare studieutbud och underlättar livslångt lärande. I fråga om utbildningens tillgänglighet ska de studerande som är i behov av särskilt stöd och den språkliga tillgängligheten beaktas. Avstånden ska beaktas i utbildningen på andra stadiet och vid igenomförandet av läroplikten. Ingen ska vid ett för tidigt skede bli tvungen flytta på grund av studierna.

Inom transportservicen på landsbygden bör man identifiera möjligheten till nya innovationer och utvecklingen av dem också när det gäller affärsmöjligheter. Det är särskilt viktigt att samordna offentliga och privata trafiklösningar. I trafikinfrastrukturen ska man särskilt beakta de möjligheter som unga, studerande, invånare på flera orter och hushåll som saknar fordon har att röra sig mellan hemmet och service- och stadscentra.

Ett gott liv och smart anpassning kräver mod

Landsbygden erbjuder förutsättningar för ett gott liv. Människors ökade multilokalitet och det ökade intresset för landsbygdsområden skapar också nya möjligheter för livskraft. Den åldrande och minskande befolkningen utmanar landsbygdsområdena att anpassa sig, men framför allt att utveckla nya lösningar och verksamhetsmodeller.

Människan och medborgarnas delaktighet ska stå i centrum för utvecklingen av tjänsterna och skapandet av förutsättningar för ett gott liv. Tjänsterna ska tryggas på ett innovativt sätt, så att de svarar mot glesbygdens utmaningar med hjälp av digitala och ambulerande tjänster, genom att utveckla mångservicecentra och säkerställa tillgängligheten till digitala tjänster.

Kommunerna och landskapen ska ta i bruk verktyg för delaktighet, såsom partnerskapsbord, regionparlament, deltagande budgetering och medborgarråd. I synnerhet unga bör höras och växelverkan mellan generationerna främjas. Ungdomsfullmäktige eller andra påverkansorgan för unga ska garanteras yttrande- och närvarorätt på alla nivåer av beslutsfattandet.

Medborgaraktörer är centrala till exempel i produktionen av tjänster som är viktiga i vardagen och för välbefinnandet, i integrationen och hemmastadgande av invandrare, samt upprätthållandet av trygghet i vardagen. Medborgarverksamheten bör utvecklas och stödjas och förnyelsen och kontinuiteten i verksamheten möjliggöras. Ett sätt är att möjliggöra s.k. aktionsgruppers verksamhet, vilket kan sänka tröskeln för unga att delta i verksamheten. I och med att avkastningen av penningspel minskar måste statsunderstöden för medborgarverksamhet tryggas.

Medborgaraktörer är en viktig partner för myndigheterna när det gäller att upprätthålla tryggheten i vardagen på landsbygden. Det är viktigt att utveckla samarbetet och stödja nätverken. Trygghetskänslan är en personlig upplevelse som utformas som en del av det lokala samhället. Fenomen som orsakar otrygghet, såsom hatretorik, ensamhet eller oro för utkomsten, ska modigt identifieras också i lokalsamhällena. De lokala samhällena bör stödas förutom i beredskapen inför krissituationer också i att införa olika modeller för tidigt stöd och i att ta i bruk konstruktiv dialog. Också på landsbygden måste de kollektiva utrymmena göras trygga. Det är viktigt att utveckla toleransen. Vid utvecklandet av säkerheten bör man därutöver beakta olika verksamhetsmiljöer – även med tanke på myndigheternas resurser.

Rättvis övergång och koldioxidsmart landsbygd är en gemensam sak

När det gäller klimatåtgärder tycks ansvaret ofta falla på individen. Det behövs platsbaserade åtgärder också för att uppnå klimatmålen. Det är viktigt att ingen lämnas ensam i hållbarhetsomvälvningen. I klimatåtgärderna måste man beakta social och ekonomisk hållbarhet också ur landsbygdsområdenas invånares och aktörers synvinkel.

När det gäller hållbart utnyttjande av naturresurser på landsbygden bör man bedöma lokala nackdelar och fördelar även ur lokalsamhällenas synvinkel. Granskningen ska omfatta inte bara ekologisk hållbarhet utan också frågor såsom kulturarvsvärden och konsekvenserna för den lokala näringsverksamheten samt fastigheternas värde. Om skadorna är större än nyttan, ska naturresurserna hållas oförändrade. Det ekonomiska och samhälleliga mervärde som ett hållbart utnyttjande av naturresurser ger upphov till ska synas i den lokala ekonomin och i samhällenas välfärd.

På landsbygden förknippas klimatgärningarna med utnyttjande av naturresurser (t.ex. matproduktion, skogsbruk, gruvindustri) samt energiförbrukning (t.ex. boende och mobilitet). Genom att agera klimatsmart stöder man hela landets självförsörjning. Genom delningsekonomi, slutna kretslopp, lokala nätverk, plattformsekonomi och samhällelig verksamhet osv. kan inverkan från klimatåtgärderna ökas, men detta förutsätter att modellerna utvecklas så att de fungerar uttryckligen på landsbygden och att införandet av modellerna påskyndas på olika sätt.

I målen för den riksomfattande trafikpolitiken ska särskild uppmärksamhet fästas vid social och ekonomisk hållbarhet även ur landsbygdsbefolkningens synvinkel. Detta gäller både när man utvecklar resekedjor och när man styr individens val. Tillgängligheten till landsbygden och trafiken på landsbygden får inte ytterligare försvåras.

De möjligheter som ägarbyten och generationsväxlingar i företag på landsbygden erbjuder bör utnyttjas också i främjandet av klimatåtgärderna. Viljan att utveckla näringsverksamheten i en mer koldioxidneutral riktning bör stödjas. För detta behövs dialog, utbildning, nätverk och kompetensutveckling.

Som motvikt till att konsumera varor bör man i skattepolitiken gynna delningsekonomi samt utveckling och konsumtion av tjänster enligt modellen för cirkulär ekonomi.

I all ekonomisk verksamhet ska man beakta den relativa hållbarhetsfördelen, varvid man ska granska inte bara ekonomisk hållbarhet utan också ekologisk och social hållbarhet. Produkternas relativa hållbarhet bör tydligt lyftas fram också för konsumenterna.

Läs även åtgärdsförslagen som "Maaseudun nuoret tulevaisuuden tekijöinä" -arbetsgruppen sammanfattat (på finska): "Nuoret ovat prioriteetti nyt, eivät vain tulevaisuudessa". 

Den första landsbygdspolitiska resolutionen "För en framgångsrik landsbygd!" publicerades i Landsbygdsparlamentet 2017 3.9.2017. Läs landsbygdspolitiska resolutionen 2017 i pdf-format via denna länk.

Tilläggsinformation

  • Husberg, Antonia

    Landsbygdspolitiska rådets generalsekreterare, konsultativ tjänsteman (JSM)

    E-postadress: fornamn.efternamn@gov.fi
    Telefonnummer: +358 (0)295 16 2033

    Ansvarig producent för Landsbygdsparlamentet.