Ut ur båset – mot fältet och Landsbygd Hub

Är det någon annan som tycker att landsbygdsutvecklingen känns lite tråkig, fantasilös och stressig ibland? Vad spelar det ÖVER HUVUD TAGET för roll vad det sist och slutligen står någonstans i det landsbygdspolitiska helhetsprogrammet eller i jord- och skogsbrukministeriets regionstrategi? VARFÖR i hela friden jobbar jag med det här? Och hur i all världen känns det oftast ändå intressant, utmanande och betydelsefullt?

Ibland känns det även såhär: Man slåss mot väderkvarnar i den landsbygdspolitiska sandlådan. Än är det den centralstyrda regionpolitiken som spökar, än miljöpolitiken som entydigt ska göra samhällsstrukturen tätare.

Svaret på frågorna som vimlar runt i huvudet ibland finns på landsbygden

Under en vecka i november bekantade jag mig med ”områdena”, rättare sagt regionalförvaltningen för landsbygdsutvecklingen dvs. ELY-centralen, aktionsgruppen och kommunernas landsbygdsnäringsmyndigheter. Området var min hembygd Södra Savolax och aktionsgruppen Rajupusu Leader ry med kontor i Jockas. Hur bra kändes det inte att se solen en novembermorgon körandes mot S:t Michel längs Lietvesivägen! Och att det vid flera busshållplatser stod skolelever som väntade på bussen mot Jockas.

ELY-centralen i Södra Savolax har flyttat till nya lokaler. I entrén hörs fågelsång som på Helsingfors-Vanda. Jobbet kändes lätt och ministeriets tjänsteman önskades varmt, om än något generat, välkommen. – Såhär ser den här traven med projektansökningar ut. Vi väntar ännu på både en och annan bilaga innan vi kan fatta beslut.

Jag hade lust att stanna på Rajupusu-kontoret. I centrum av arbetet står invånarna och företagen i regionen. Styrelsemedlemmarna har ett uppriktigt intresse av och stor sakkunskap om de regionala behoven och förståelse av Leader-metoderna. Och vilka tapeter i Hildur-huset! Där kan man andas. Inspiration och realism för sinnet. I den gamla byggnaden som en gång inhyste kommunalläkaren finns förutom Leader-gruppen även Taito Östra Finlands handarbetscenter där det dunkas i vävstolarna. I husets mötesrum visas olika konstutställningar. Jag har på känn att här kan man prata om välbefinnande i arbetet.

Illamående på jobbet mellan ministeriets väggar

Samtidigt någon annanstans: I jord- och skogsbruksministeriets eget bås granskas just nu EU-förordningarna för den kommande programperioden noga och man väntar hurtigt på att få börja skriva på det nya programmet för utveckling av landsbygden. Pulsen är ständigt hög och en flodvåg av information dränker skaparkraften.

Det hör till vår tid att bemöta detta genom att utveckla välbefinnandet i arbetet. Det blir besvärligt eftersom även utvecklingen av välbefinnandet är tråkig och fantasilös. I olika diskussioner för att främja välbefinnandet i arbetet funderar människor över hur arbetslivet har förändrats under ens egen karriär. Oavsett ålder och tjänsteår konstaterar nästan alla att arbetstakten har blivit allt hårdare och världen mer komplex. De bästa tiderna var när man skapade något nytt. När man var inspirerad, åstadkom och utvecklade något genom att göra saker och ting. Det bästa var den nära interaktionen med ”fältet”.

Riktningen känns fel och galen. Klyftan till kunden bara växer, och allt fler mår dåligt på jobbet. Vi som arbetar med att utveckla landsbygden borde oftare smita i väg från våra bås. Men ingen har tid att göra saker tillsammans uppifrån och ner, nerifrån och upp, från höger till vänster. Försök sen utveckla underliga idéer och öppningar.

En inspirerande idé, ett nytt slags nätverk: Landsbygd Hub

I en workshop som ordnas av Sitra för att skapa impulser för den kommande programperioden strävar man efter att frigöra sig från båsen och direktivens trygghet. I workshopen Tillväxt för alla funderade man över nödvändigheten av såväl målinriktade nätverk som slumpmässiga möten. Ur dem kan det uppstå något nytt. Man vet aldrig. För mig stärkte workshopen tanken på att vi utöver landsbygden borde utveckla oss själva och våra arbetsmetoder. Det är fruktansvärt arbetsamt att börja välta gränsstängsel inom ministeriets värdefulla väggar. Skulle det inte kunna göras enklare?

Kunde vi inte grunda Landsbygd Hub? Liksom Hub Helsinki kunde det också vara en gemenskap av människor som vill åstadkomma en förändring och ett arbetsrum för samarbete där man kan träffa olika aktörer över sektorgränserna. Mötena skapar inspiration och sociala innovationer. Hub Helsinki har en vision om en radikalt bättre värld.

Landsbygd Hub skulle ha en vision om att landsbygden är en viktig del av en radikalt bättre värld. Det skulle vara ett arbetsrum för samarbete på nära avstånd från Helsingfors. Det skulle finnas vackra tapeter på väggarna och trasmattor på golvet. En tjänsteman från ministeriet skulle kunna smita i väg dit en gång i veckan för distansjobb. Där skulle blodtrycket inte stiga och man skulle kunna andas lugnt i väntan på EU:s nästa förslag till förordning. Där behöver man inte äta springlunch mellan möten eller ta till droppflaska. Där kunde man koncentrera sig på att skriva ihop nästa landsbygdspolitiska helhetsprogram eller fundera på SWOT-analyser av programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Kaffepausen kunde vara ett utmärkt tillfälle för slumpmässiga möten, eftersom det vid Hub skulle arbeta även andra med en vision om att landsbygden är en viktig del av en radikalt bättre värld.

Laura Jänis

Skribenten är överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet och arbetar med landsbygdsutvecklingen och som programsekreterare för Landsbygdspolitikens samarbetsgrupp.

Tillbaka till rubrikerna