Ritva Pihlaja: Posten kommer, posten går...?
I den bekanta tecknade serien på TV är den sympatiske postiljonen Pate en lycklig man. Med sin katt delar han ut posten till kundernas dörrar med en glad hälsning. Och fåglarna sjunger.
Nu håller postiljonen Pate på att förlora sitt jobb åt postiljonen Sergei. Bakom det hela ligger EU-direktivet för posttjänster som trädde i kraft i februari 2008. Det ska sättas i kraft nationellt före år 2011. Vi har alltså bara ett år på oss att fundera på hur posttjänsterna hos oss här i Finland ska friställas för konkurrens.
Postutdelningen på landsbygden hotas av konkurrens
Redan nu kan man se att den lönsamma marknaden för postutdelningen i städer och tätorter intresserar företagen. Men hur ska det gå med postutdelningen i glesbygden med stora avstånd på landet?
Statsägda Itella Oyj som tillsvidare sköter om våra dagliga posttjänster har kunnat finansiera landsbygdens förlustbringande posttjänster med inkomster från tätorterna. Situationen kommer att förändras drastiskt, om företagen i samband med att konkurrensen frisläpps plockar russinen ur kakan och övertar den lönsamma postmarknaden i tätorterna.
Posttjänsterna konfronteras med samma grundproblem som i mången annan basservice på landsbygden: Det är omöjligt att prissätta tjänsterna på företagsekonomiska grunder. Eller det är visserligen möjligt, men då uppstår två frågor. Har människorna råd att betala för service som prissatts på detta sätt? Är det ens rättvist med tanke på en jämlik behandling av medborgarna?
Marknaden fungerar inte på landsbygden
Vi sitter i samma båt när det gäller att organisera post- och bastjänster som är viktiga för många människors liv. Beträffande båda är det problematiskt att vi i Finland saknar nationella förordningar och tillsvidare även en debatt där man skulle beakta de tjänster och regioner i vilka produktionen av tjänster inte kan utlämnas till fri konkurrens och marknaden.
Vi borde utgående från våra egna förhållanden i det vidsträckta landsortsaktiga Finland definiera, vilka som är sådana regioner och tjänster som inte intresserar företag som eftersträvar ekonomisk vinning, antingen på grund av verksamhetens svaga produktivitet, långa avstånd eller kundernas svaga betalningsförmåga. Om det offentliga och samhälleliga intresset kräver ett bevarande av dessa tjänster, bör det övervägas hur man vill finansiera dylika tjänster.
Problematisk blir situationen på grund av att bestämmelserna om konkurrensutsättning, offentliga anskaffningar och statsstöd även berör denna olönsamma servicemarknad på landsbygden. I ett nötskal ter sig utgångsläget mycket enkelt:
produktionen av den service som måste konkurrensutsättas kan inte understödas med skattemedel ifall det inte om detta separat utarbetats en egen nationell lagstiftning som tillåter undantag. Och en sådan nationell lagstiftning som beaktar nationella omständigheter har vi ännu inte.
Vilken Sergei?
En möjlighet att trygga tillgången till de tjänster som anses vara samhälleligt viktiga vore att definiera dem som så kallade SGEI -tjänster (services of general economic interest).
Begreppet är ännu rätt okänt i Finland. Så mycket begriper man redan att en SGEI -definiering skulle tillåta avvikande från konkurrenslagstiftningen och beviljande av statsstöd. Men vad skulle det annars betyda i praktiken? Vad innebär till exempel skyldigheten att upprätthålla offentlig service i anknytning till SGEI -tjänster eller hur ska ersättning för producerade tjänster fastslås?
Eller skulle definieringen av SGEI vara ett sätt att exempelvis trygga finansieringen och tillgången till posttjänsterna eller de viktigaste socialtjänsterna på landsbygden? För vilka av tjänsterna skulle denna definiering kunna komma i fråga? Och hur kan man nå en eventuell politisk sämja i dessa frågor då ingen politisk och samhällelig debatt i ärendet ens existerar?
Dessa kvistiga frågor har upptagit mina tankar redan under ett par år till och med ibland så intensivt att min man hotat att duka en sjunde mattallrik på bordet i vår familj för denna vår vän Sergei.
Jag utmanar politiker, tjänstemän, forskare och utvecklare att stifta bekantskap med Sergei och fundera över hur man kunde få honom att trivas också på den finska landsbygden!
Ritva Pihlaja
Forskare
Temagruppen för medborgarorganisationer inom tredje sektorn
Postimies Paten laulu http://www.youtube.com/watch?v=CM6Qofd_dy4