Papegojor på gärdesgården
Den heta sommaren är över. Tillbringade semestern i min hemtrakt och fick en bra chans att jämföra dagens boendemiljö med miljön under mina ungdomsår. Det som definitivt har genomgått den största förändringen är fritidsboende. Raderna av sommarstugor längs sjöar och träsk och i skogar är allt tätare. På sommaren är trafiken intensivare och vimlet ganska hektiskt.
Dagens nya begrepp, t.ex. "flerplatsboende" och "snabbvisitslandsbygd", beskriver utomordentligt den ständiga rörelse som dominerar människors vardag i dag. Långa och korta sträckor körs av och an när man åker ner till landet för att bada bastu och ta avstånd från stadslivet. Diskussionen om en s.k. dubbel kommuntillhörighet fick inte vind i seglen, vilket är förståeligt med tanke på den tid som man tillbringar på stugan. Enligt den färskaste informationen bor finländarna på fritidsorten kring 83 dagar om året.Anonyma sommargrannar
Varje gång blir de förbipasserande imponerade av de nya i ödemark byggda fritidshusen med sina gärdesgårdar, trädgårdsmöbler och blomplanteringar. Den nostalgiska landsortsaktiga stilen och den medvetna skillnaden jämfört med det moderna bostadsbygget väcker många frågor. Hinner man koppla av under den korta tiden på stugan? I alla fall är tiden för kort för att skapa samhörighet eftersom fritidsinvånare som kommer från andra orter är ofta ganska anonyma för ortsbor. Visst ser man dem på sommarteatern, i butiker och på torg men säkrast träffar man sin sommargranne när hon letar efter sin borttappade katt, hund eller papegoja.
Enligt undersökningarna handlar fritidsboendet inte om att människor vill komma ut till landsorten utan om att de vill få mer omväxling i vardagen. Det är känt att fritidsinvånare bildar olika grupper, men helhetsmässigt är kontakten till byborna svag eller saknar helt. Detta är ett oroväckande faktum. Några dagars eller veckors visiter piggar upp livet på landsorten, men tiden är för kort för att fritidsinvånarna ska hinna etablera sig på orten.
Enligt olika enkäter är finländare undantagslöst positiva till landsbygden. Utifrån erfarenheterna under de korta sommarbesöken är servicen ju förträfflig: på biblioteket får man de nyaste böckerna snabbt och bilservicen är sannolikt billigare än i huvudstadsregionen. Varför flyttar fritidsinvånarna då inte permanent till fritidsorten? Förmodligen gäller det brist på mod. När man har bott på samma ort i årtionden, har man ingen lust eller behov att flytta. En ny sommar ligger ju framför och visiterna på landet ger omväxling i vardagen.
Livet på landet ger bättre livskvalitet
Alla undersökningar som gäller flyttning till landsbygden ger alltid samma resultat: utflyttarna är verkligen nöjda med sitt beslut. De är positivt överraskade av de goda möjligheterna till fritidssysselsättning på den nya hemorten och upplever också arbetsvägen som en nyttig övergångstid mellan arbetsplatsen och hemmet. Det finns rymd, naturen är nära och det är fridfullt och lugnt. Bland fritidsinvånare finns många pensionärer för vilka arbetsvägen inte är ett hinder för utflyttning. Att röra sig är inte heller något hinder eftersom alla också kör bil i staden i vilket fall som helst.
Landsbygden är i akut behov av fler invånare och fler aktiva aktörer. Även en överraskande stor del av de människor som arbetar med landsbygdsfrågor, bor i staden. Har Du, bästa läsare, funderat på att flytta till landet? Livet är överraskande kort. Varför fundera längre, nu är det dags att skrida till verket! På samma gång blir vägen till stugan avsevärt kortare och bastu kan man elda fast varje kväll.
Kari Leinamo
Skribenten, som arbetar som forskare vid Vasa universitet och sekretare i föreningen Maaseudun uusi aika, har också själv börjat packa flyttlådor.