Nya vindar inom landsbygdsutveckling
Den hetaste dialogen om kommunikationen som rör landsbygdsutveckling sker naturligtvis kring de sociala medierna. I år handlar temaområdet om unga och unga vuxna, vilket såklart har lett till att vi satsat på sociala medier. Vi har sidorna På landet vi fann det och LandePaku på Facebook, Twitter använder vi också. Men når vi de rätta människorna och är satsningen tillräcklig?
Trots att landsbygdsutvecklingen har gått in i en ny tid, möter jag på olika tillställningar människor äldre än jag (som är under 30) som önskar att unga personer ska delta i landsbygdsutvecklingsarbetet. Frågan om att nå unga människor väcker diskussion, men samtidigt är sätten att agera på nätet ganska styva än. När tiden är begränsad, är det alltför ofta kommunikationen som man sparar på. De sociala medierna är inge ny sak, och enligt vad jag förstår inte längre något valfritt alternativ heller.
Att internet inte fungerar utan störningar överallt på landsbygden tycks ofta uppfattas på samma sätt som utveckling av vägnätet. I ett informationssamhälle kan nätverkslänkar som inte fungerar jämföras med en by som saknar väg. Om vägnätet hade utvecklats i samma takt som datanätet nu - blotta tanken är alldeles huvudlös. Att tala om unga människor och lämna bort sociala medier är samma sak.
Nya verktyg ska nyttjas fullt ut
Användningen av nya verktyg har ökat i en ganska bra takt. Många byar och projekt har utöver webbsidor en egen sida på Facebook, men än så länge har man inte fått ut alla fördelar. Det är ju självklart att man inte har någon nytta av sidor som inte är uppdaterade. Det är mycket viktigt att man också har kompetens att bygga upp länkar mellan de olika verktygen. En mindre insats skulle då ge bättre resultat. Med rutin skapar man länkar mellan webbsidornas innehåll och sociala medier, vilket också så småningom leder till social interaktivitet.
En väl planerad kommunikation och arbetsfördelning är en bra början, men man måste också kunna använda verktygen. Landsbygdsaktörerna behöver mer utbildning i kommunikation, men jag efterlyser också nytänkande. Alltför ofta har jag hört att “alla inte använder nätet.” Det stämmer, men när det gäller kommunikation är det inte någon tillräcklig anledning till att inte använda de bästa tillgängliga verktygen.
Nya tjänster är bekanta för dem som använder nätet aktivt. Men om man inte är ett dugg intresserad? För att använda de sociala medierna behöver man ingen dyr konsult, man behöver oss unga! Är det de sociala medierna eller de unga som först tas med i landsbygdsutvecklingsarbetet? Förhoppningsvis bådadera samtidigt. De unga måste ges rum att agera, dock utan att glömma bort gamla goda handlingssätt. Kan vi nu komma överens om att ingen önskar att unga människor deltar i verksamheten och samtidigt påminner om att alla inte använder nätet?
Våra arbetsuppgifter är mycket splittrade och många av oss är redan nu överhopade med jobb. Därför kan det också kännas omöjligt att börja använda sociala medier. Det är värt att engagera hela personalen i planerings- och uppdateringsarbetet. Om det finns bara en eller två anställda, är läget såklart lite annorlunda, men det är tillåtet att samarbeta och hjälp får man säkert också.
De sociala medierna och grundtanken i landsbygdsutvecklingen ligger egentligen rätt nära varandra. Sammanhållningen betyder ju att man planerar och arbetar tillsammans, även när det gäller sociala medier.
Maija Lumme
informatören för Tavastlands närings-, trafik- och miljöcentral och Leaderaktionsgrupper
projektet Maaseuturahoitus tutuksi
maaseuturahoitustutuksi.blogspot.com
facebook.com/maaseuturahoitus
Mer om temat t.ex. Seppälä, Piritta (2011): Kiinnostu ja kiinnosta – Näin markkinoit järjestöäsi sosiaalisessa mediassa