Närmat på landsbygden
För en tid sedan besökte jag några skolor, daghem och lunchställen i en landsbygdskommun och bekantade mig med kommunens offentliga mattjänster. Kommunen har noterat att konsumenter och offentliga kök är intresserade av ekolivsmedel och närproducerad mat, men det syns inte i praktiken. Konsumenterna tycker att det är besvärligt att skaffa eko- och närmat. Det måste vara enkelt att skaffa mat och priserna ska vara billiga. Situationen var svår för köken: partierna var små, morötterna jordiga och förvaringslokalerna begränsade. Det fanns också logistiska problem. Primärproducenterna upplevde marknadstillrädet som svårt.
Eftersom det i kommunen och grannkommunerna fanns ett ansenligt antal jordbrukare som representerade olika produktionsinriktningar beslutade man gå från ord till handling. För det första ville man göra det lätt och enkelt för konsumenten att få tag i eko- och närmat. För det andra ville man göra konsumenter uppmärksamma på matens höga kvalitet i stället för enbart priset.
Strukturförändringarna i det finska jordbruket har lämnat sina spår också i denna kommun. I området fanns tomma produktionsbyggnader som var svåra att sälja. Varför inte återanvända dem? Idéjakten kring frågan fortsatte. Vad om någon etablerade sig som företagare, tog ansvaret för att samla ihop eko- och närråvaror?
Sagt och gjort
I kommunen grundades ett företag som sysslar med vidareförädling av råvaror. Företaget tjänar många kommuner. Det finns också planer på ett nytt liknande företag. Produktionslokalen har reparerats med små investeringar. Företagaren köper grönsaker, rotsaker och örter hos områdets lantgårdar, svampar och bär kommer från lokala plockare. Råvarorna vidareförädlas i huvudsak för att användas i offentliga kök, men även enskilda konsumenter har möjlighet att köpa dem. För att minska onödigt bilande, beställer konsumenterna sina varor via nätet eller telefon och företagaren levererar varorna hem till dem en gång i veckan.
Företaget har tillräckligt stora förvaringslokaler för råvaror och förädlade produkter. Till köken transporterar företagaren råvaror enligt behov. Köken får färska, rena, färdigtskurna råvaror som är producerade på nära håll. Vidareförädlingen av spannmål och mjölk sköts av medelstora företag som endast vidareförädlar ekologiskt producerat.
Verksamheten diskuterades också ur den landsbygdspolitiska synvinkeln. Det konstaterades att politiken stödjer lokal företagsverksamhet och ekonomi. Några personer har fastanställning, drygt 10 är deltidsanställda vid företaget. Konsumenterna är nöjda. Eko- och närmat ger ett bra tillskott i maturvalet. Större volymer håller priserna på en rimlig nivå. Allt detta är av undervisningsmässig betydelse för daghem och skolor. För barn och unga berättades om matproduktionens effekter och exemplen kom från den egna matsalen. Man hade också märkt att när man serverade ekomat på offentliga matställen förlorade maten något av sin lyxstämpel. Den blev en del av vardagen. Detta betraktades som viktigt med tanke på försäljningen.
Transporterna i schakt
Fokusen i verksamheten låg på miljöbesparande och klimatvänliga beslut. Närmatsgränsen ska ligga nära, den slutar vid landskapets gräns. Leveranssträckorna ville man hålla så korta som möjligt. Frukt som var producerad långt borta skaffades inte, trots att den var ekologiskt producerad. Hela kedjan måste vara hållbar, inte bara primärproduktionen. Tanken om att all finskproducerad mat är närmat, attraherar inte företagaren. Att marknadsföra närmat som närmat utanför området är enligt hans åsikt felaktigt och vilseledande. Det orsakar också onödiga transporter.
Mattransporten är på toppennivå. Jag har funderat på lösningar på vanvettiga transporter. Denna historia kunde vara en av möjligheterna. Kanske den blir verklighet en dag.
Tuija Mononen (FL, YTT) är sociolog som arbetar som forskare inom insatsområdet landsbygd och miljö på karelska forskningsinstitutet vid Östra Finlands universitet. Hennes forskningsintressen rör landsbygd, samhällsvetenskaplig miljö- och livsmedelsforskning, hantering av naturresurser, tolkning av relationen mellan människa och natur samt nätverk av aktörer.