Kulturmiljöer – guldko eller kanonföda?
Det är en fråga som ofta ställs om kulturmiljöer, på landsbygden kanske på ett litet annat sätt än i städerna. Frågan är viktig i många avseenden, därav denna kolumn.
Kulturmiljöerna har på ett träffande sätt kallats den mänskliga gemenskapens materiella minne. I det hänseendet handlar deras öde om huruvida minnet bevaras eller går förlorat.
En kulturmiljö har formats under århundraden genom samverkan mellan människan och naturen. De indelas vanligtvis i fyra huvudtyper: kulturlandskap, byggnadsarv, vårdbiotoper och fasta fornminnen. Många gånger blandas dessa typer och överlappar varandra. En kulturmiljös värde kan betraktas som landsomfattande, landskapsomfattande eller lokalt. Objekten av landsomfattande värde har genomgått en uttömmande inventering, och det finns goda offentliga förteckningar över dessa.
Största delen av de värdefulla kulturmiljöerna i Finland finns på landsbygden och inbegriper till exempel traditionella odlingslandskap, gamla ängar och hagar, fornminnen, historiska vägar, enskilda byggnader och byggnadsgrupper samt små byar och även kyrkbyar – de sistnämnda dock mycket fragmentariskt.
Kulturlandskapets grund finns i odlingslandskapet, i öppna åkrar och ängar. Av historiska skäl och på grund av naturförhållandena är odlingslandskapen olika i olika delar av landet. De odlingslandskap som är typiska för respektive område är i synnerhet värda att spara och slå vakt om. Ett odlingslandskap vårdas bäst genom att man fortsätter de näringar som har gett upphov till och format landskapet. Eftersom bete nästan har gått till historien är vårdbiotoperna, såsom ängar, vallar och hagar, i behov av restaurering och skötsel om man vill bevara även denna typ av arv.
Det mest kännetecknande bland kulturmiljöerna är den byggda miljön, dvs. byggnader och konstruktioner, från byar och byggnadsgrupper till enskilda bostadshus och ekonomibyggnader, vägnät, broar och fornminnen. Värdefulla bostadshus är såväl herrgårdar som backstugusittares stugor. De lokala särdragen når ända ner till bynivå. Österbottniska byar längs ådalarna är nästan de enda hela byar som har bevarats.
På landsbygden finns därtill näringsanknutna kulturmiljöobjekt som har blivit sällsynta, såsom miljöer som uppkommer genom vattentrafik, flottning, sågindustri, mejerinäring, tegelindustri och järnframställning. Välvda landsvägsbroar av sten är också mycket ovanliga, trots att de är båda vackra och ståtliga. Överlag finns det mycket få kulturmiljöer kvar som berättar om landsbygdsnäringarnas största blomstringstid. Ödestimmen börjar vara slagen för bevarandet av många miljötyper.
Det är nödvändigt att identifiera, inventera och värdera lokalt värdefulla kulturmiljöer, för att man ska kunna beakta dem i planeringen av markanvändningen och för att man ska kunna vårda dem på ett planmässigt sätt. Ett regionalt kulturmiljöprogram är ett gott redskap för detta ändamål. Ett sådant skulle behövas i varje kommun.
Utöver att vi värnar om värdefulla objekt borde vi också fästa större vikt vid vården av den ”vardagliga” kulturmiljön på landsbygden. Till exempel kräver byggnader som håller på att förfalla vid bygatan samt vägrenar och insjövyer som växer igen kontinuerlig och regelbunden skötsel.
Man frågar ofta vilken glädje omaket med de bevarade kulturmiljöerna skulle medföra. Kulturmiljöerna är i bästa fall ett enastående, unikt kännetecken för kommunen, ett genuint varumärke. Sådana kan inte köpas i en butik eller rekonstrueras. De bör bevaras med visdom, skötas med omsorg och användas med stolthet.
Kulturturism är den snabbast växande turismsektorn i vårt land. Sammanhängande kulturmiljöer är ännu inte några dragplåster i kommunerna, även om det skulle finnas anledning till detta.
Informationskällor:
Valtakunnallisesti arvokkaat maisema-alueet (Nationellt viktiga landskapsområden, Miljöministeriet, miljövårdsavdelningen, betänkande 66/1992),
Byggda kulturmiljöer av riksintresse
(www.rky.fi )
Valtakunnallisesti merkittävät esihistorialliset suojelualuekokonaisuudet (Förhistoriska skyddsområden som är betydelsefulla för hela landet, Inrikesministeriet, planläggnings- och byggnadsavdelningen, meddelande 3/1983)
Din Egen Miljö – medborgarorganisationernas kulturmiljötemaår 2010 (www.joy2010.fi)
Heikki Kukkonen
docent
ordförande för medborgarorganisationstemagrupp