Konkurrensutsättning dödar den lokala aktiviteten
Ritva Pihlaja har skrivit en artikel om konkurrensutsättningens baksida och visar på exemplet där en besparing på 285 euro i Kesälax kommun blev dödsdomen för byaföreningens andra aktiviteter. Ämnet har väckt stort intresse bland journalister och det har diskuterats i flera tidningar. Läs Ritvas artikel!
I Finland har vi i hög grad tillägnat oss doktrinen om
konkurrensutsättning och fri konkurrens. Också inom kommunerna där man ska sörja för
tillgången till basservice tillämpar man effektivt de här principerna. Skulle
det inte nu vara dags att ta en stunds timeout och stanna upp och fundera över
vem och vad som gynnas av konkurrensutsättningen?
Ytterst är den fria konkurrensens mål att förbättra
ekonomins prestanda och erbjuda medborgarna bättre och förmånligare produkter
och tjänster. Om man tydligt kan se att de här målen uppnås genom
konkurrensutsättning kan spelet fortsätta. Men vad händer om vi på
konkurrensutsättningens altare offrar andra aspekter som är av större vikt för
samhället, kommunerna, invånarnas gemenskap och individen? På många håll i Finland
höjs nu allt flera kritiska röster mot den här utvecklingen.
Konkurrensutsättningen leder till att de stora
producenterna monopoliserar anbudstävlingarna och marknaderna medan de mindre
serviceproducerande lokala företagen och organisationerna blir åsidosatta. Ett
färskt exempel finns i Kesälax i Mellersta Karelen. En lokal byaförening har i
sexton års tid skött hemservicen i Kesälax kommuns norra delar och i de
nordvästra sidobyarna i grannstaden Kides. Föreningen har producerat
servicen som en konkurrensutsatt köptjänst från kommunen. Under de senaste åren
har detta skett via ett regionalt affärsverk grundat av kommunerna.
Från och med juni 2011 övertas hemserviceverksamheten av
ett stort företag som säljer hälsovårdstjänster och vars huvudsäte finns i
Vanda . Företaget vann anbudstävlingen med ett anbud som bara var
snäppet lägre än byaföreningens pris. Det intressanta är att anbudstävlingen inte
avgjordes av priset, utan av kvalitetspoängen. De som gav ett anbud måste
beskriva vilken kompetens och erfarenhet de har när det gäller hemservice, hur
de utvecklar personalens kompetens och hur de tryggar servicens
ändamålsenlighet och kvalitet.
Med de här kriterierna ansågs Vandaföretaget utgående
från anbudshandlingarna vara bättre än den lokala föreningen. Det
råder ingen tvekan om att konkurrensutsättningen och anbudsjämförelsen har
gjorts enligt lag och direktiv. Men det här exemplet driver oss att på allvar
fundera om den här konkurrensutsättningen förbättrade Finlands ekonomi,
näringslivet eller den lokala ekonomins prestanda i Mellersta Karelen? Får
människorna bättre service nu? Förbättras lokalsamhällets och
lokalbefolkningens välfärd?
Kritiken mot konkurrensutsättningens avigsida växer
ständigt. De små lokala företagen och organisationerna blir
överkörda av de stora aktörerna i anbudstävlingarna. I synnerhet på de små
orternas begränsade marknader har småföretagen oftast inget annat val än att lägga
ner sin verksamhet. Skatteintäkterna och kompetensen lämnar orten. Kommunens
näringsliv och livskraft och den lokala ekonomin blir lidande. Lokalbefolkningens
aktivitet och engagemang för att förbättra den egna servicen och boendemiljön
minskar.
I Kesälax har Hummovaaran kyläyhdistys erbjudit inte bara
hemservice utan också eftermiddagsverksamhet för skolbarn, träffar och
hobbyverksamhet för seniorer, måltidsservice, aktiviteter för barn och ungdomar
på kvällar och veckoslut, träffar för familjedagvårdare och hemmamammor med
barn, sommararbete för ungdomar och vid behov stödpersonverksamhet och
samhällstjänst. Byaföreningen har under årens lopp lyckats bättre med att
fylla bybornas mångskiftande behov än de lyckades svara på frågorna om
referenser och verksamhetsprocesser i affärsverkets
konkurrensutsättningshandlingar.
Nu ligger all den här verksamheten som bygger på bybornas
och byaföreningens aktivitet i vågskålen eftersom hemservicen till de äldre
helt och hållet faller bort. Var det här värt de 285 euro som man nu
sparar på årsnivå genom att låta en firma från Vanda sköta hemservicen?
Det är hög tid för de politiska beslutsfattarna att vakna
och se vad som håller på att hända i Finland. Om vi inte ger medborgarna
större möjligheter att delta i planeringen av sin egen boendemiljö och
serviceproduktion är vi illa ute eftersom försörjningskvoten då snedvrids
ytterligare och den offentliga ekonomins hållbarhetsproblem blir allt djupare. I
stället för trångsynt konkurrensutsättning behöver vi hitta lösningar som
stärker de lokala samhällena och ekonomierna och bygger en god grund för en
hållbar välfärd.
Ritva Pihlaja
forskare, projektchef
Landsbygdspolitiska samarbetsgruppen