Från entusiasm till gärningar
Jag har i åratal välvilligt smålett åt all slags tankegångar som ”tänk positivt, så översvämmas du av allt positivt” eller ”goda människor drabbas av goda saker”. Esa Saarinens entusiastiska idéer om företagens utveckling, Pekka Himanens spektakulära Finlandsvisioner och Marko Bjurströms ”låt oss krama om varandra till döds” -tankegångar har närmast väckt förvåning genom sin lidelsefullhet.
När det gäller landsbygdens utveckling tycker jag mig också skönja någon slags grundläggande pessimism. Man följer med oro med nerskärningar av statsbidrag och annat stöd, väntar för säkerhets skull på tiden efter nästa val eller på lagändringar, eller helst av allt på alla möjliga förändringar innan man på allvar kör i gång med att utveckla verksamheten. Å andra sidan finns det just nu ett lyft för landsbygden. En ny slags uppskattning av landsbygden och tron på dess möjligheter är starkt rådande. Men hur nå detta skimmer även i arbetet?
Programmet Sitran Maamerkit samt Intotalo tände mina sinnen i brand. Det gäller att krypa ut ur den bekanta och trygga lådan - in på ett obekvämt område. Utvecklingsarbetet kräver mer styrka, en förvandling av entusiasm till gärningar, samt mod. Det enda som är säkert är att ingen utveckling kommer att ske utan modiga och riskabla pilotförsök, stöd för tokroliga företagsidéer samt en ventilering av servicestrukturerna och produktionssättet.
Låt oss greppa den gröna ekonomin
Finlands möjligheter att profilera sig bl.a. som ett föregångsland för ren energiteknologi och utspridda former av energiproduktion är goda. Landsbygden har här en central roll och en enorm potential. Det är viktigt att själv börja söka kontaktytor för den gröna ekonomin såväl regionalt som lokalt. Det gröna informations- och servicesamhället innebär för sin del ett svar på den utmaning som klimatförändringen medför.
Det är speciellt viktigt att möjliggöra fungerande bredbandsförbindelser för alla. Genom förbindelserna kan personer bosatta på landsbygden exempelvis studera kinesiska och följa med långt borta bosatta släktingars, t.ex. barnbarns, liv via bloggen. Innan ”tvåkilometersgränserna” uppfylls kan man med nuvarande USB-modem förmedla konkretiska tjänster åt hela folket och leverera elektronisk livskraft även till glest bebodda områden. Bredbandsavdrag i samband med hushållsavdraget kunde ge upphov till vidare-utveckling.
”Green Care” är enligt min mening en livskraftig tanke. En stor del av den åldrande generationen har en stark anknytning till landsbygden, även om människorna bott i städer under sina arbetskarriärer. Vad kunde väl tänkas vara mera ”coolt” än att kratta i jorden och titta på kossorna på åkern såsom förr i tiden. Och ändå medveten om att hjälpen och de anhöriga finns nära till hands.
Dynamiskt tillsammans
Landsbygden har ett behov av vitalitet, men den medförs inte automatiskt genom tjänster, vägar, bostäder och företag. Livskraften består av den energi som utstrålas från människor och interaktionen människor emellan samt av att man gör saker tillsammans med pondus.
Invånarna i regionerna, landskapen, kommunerna och byarna är medvetna om vad som krävs för ett bra liv. Utgångspunkten för det hela är interaktionen människor emellan. Det lönar sig till exempel för företagare på landsbygden att gadda ihop sig oavsett de branscher som företagen tillhör. Det är också lönt att
medta en kompis som är intresserad av företagande. Kompisen kan ju bli tänd på saken. Med hjälp av en gemensam målsättning är det enklare att vid behov att vända sig till någon offentlig instans, till exempel för finansiering eller med något utbildningsbehov.
Det är ytterst viktigt att förbättra det dynamiska samspelet mellan alla parter i anslutning till landsbygdens utveckling. Väsentligt är att försöka förstå på vilket sätt de andra fungerar och varför. På detta sätt når man en ny nivå för diskussionen. Ibland är det återigen tillräckligt med att man byter ut mötesledaren i samband med att ett nytt entusiastiskt skede inleds. Och vi utvecklare på olika nivåer och håll är i behov av en egent-lig energispruta, en ”ASAP” uttryckt i moderna termer.
”Tala till dem som saken inte berör” (Sarasvuo). För att utveckla landsbygden behövs också typer som inget har med saken att göra. Det kan vara mycket nyttigt med att involvera experter från olika branscher, dock utan att glömma de människor som bor på landet. Jag är benägen att påstå, att landsbygden i stället för att backa upp de befintliga strukturerna borde utvecklas med hjälp av legendariskt bondförstånd.
Sanna Antman
Forskare
Arbets- och näringsministeriet