En chans till hållbara alternativ
Under drygt fem år som sekreterare för Temagruppen för landsbygdsboende har jag haft tillfälle att följa med diskussionen om boende, byggande och planläggning från första parkett, både när det gäller landsbygdspolitik och annat. Temat är vidsträckt och det som fascinerat mig mest är hållbar utveckling, framför allt det ekologiska perspektivet som enligt mig når sin kulmen i ekobyarna. Kunde ekobyarna oftare än nuutgöra ett alternativ för dem som vill bo på landsbygden?
Ekodiskussion inom landsbygdspolitiken
När jag i tiderna tog emot mitt uppdrag blev jag förvånad över hur litet den ekologiska hållbarheten betonades i tal och texter om landsbygdspolitik. Klimatförändringen omnämndes inte med ett ord i det föregående Landsbygdspolitiska helhetsprogrammet 2005–2008. Programmet Boendelandsbygd 2007–2010 kan faktiskt ha varit den första av YTR:s publikationer som ens nuddade vid ämnet. Lyckligtvis har klimatförändringen lyfts fram i det senaste helhetsprogrammet och skärskådas där ur många perspektiv.
Det är ändå svårt att få till stånd en diskussion om ”Hållbar utveckling”, kanhända därför att hela termen upplevs som en klyscha, ”det kan ju betyda precis vad som helst”. Själv använder jag ändå fortfarande den termen – och uttryckligen i dess vida bemärkelse – för något bättre uttryck har jag inte hittat. Det samma gäller för uttrycket ”ekoby” som det inte finns utrymme att definiera närmare i den här kolumnen.
Hållbarhetens många dimensioner
Byggande och boende enligt principen för hållbar utveckling har självfallet undersökts på otaliga sätt. Min egen ovetenskapliga och ofullständiga definition (som tar avstamp i förhållandena på landsbygden) är: Ekologisk hållbarhet innebär bl.a. att man beaktar livscykeln i samband medbyggplaneringen, använder ekologiska byggmaterial, lösningar som sparar vatten och energi, använder och producerar förnybara energiformer, idkar lokal återvinning av näringsämnen och avfall (t.ex. komposterande toaletter och egen avloppsvattenrening) samt minimerar bilkörandet och eventuellt odlar ekologiskt för husbehov.
Hållbarhetens andra dimensioner får ofta mindre uppmärksamhet. Min egen slutsats är att ekonomisk hållbarhet kan uppnåsinte bara med förnuftig och måttlig konsumtion utan också med gemensamma inköp och ambitionen att till en del vara självförsörjande i fråga om matproduktionen. Social hållbarhet och jämlikhet gynnas genomsamhörighet via talko, grannhjälp, fester och gemensamma måltider samt genom att invånarna deltar i planering och beslut som gäller livsmiljön. I en hållbar kultur godkänner man att människor är olika och respekterar vars och ens rättigheter, också naturens och djurens.
Ekobyarna är föregångare
I bästa fall ger ekobyarna också många andra fördelar för miljön än de beprövade exemplen på hållbart byggande och hållbar livsstil. Det är bevisat att landsbygden får ny slags livskraft av nya invånare och aktiva aktörer. I dag är många intresserade av gemenskap, måttlig konsumtion, ansvar för miljön och att bosätta sig på landet, och därför finns det efterfrågan på en boendeform av ekobytyp.
På landsbygden finns utrymme för alternativ
Min förhoppning är att det på landsbygden ges möjligheter att pröva på boende som bygger på en hållbar livsstil och ekologiska lösningar! Också inom landsbygdspolitiken finns det metoder som främjar detta, om vi så vill. På det internationella planet är intresset för ekobyar redan så betydande att ett EU-finansierat utredningsprojekt i Östersjöområdet initierades i år. Också Finland medverkar i projektet.
Mia Saloranta
Arkitekt
Avgående sekreterare förTemagruppen för landsbygdsboende
Mer info om ekobyar: www.maallemuutto.info