Landsbygdspolitikens blogg

07.09.2016 11:30

Platsbaserad politik - taggad #

Peter Backa

Det är behändigt med genvägar och provisorier ibland. När man inte är redo att definiera ett nytt eller obekant begrepp så gör man ett signalement.

Att tagga kan användas på liknande sätt. Taggning kräver inte att man gör en fullständig lista på alla aspekter och kopplingar som finns, men det kan gestalta ett begrepp; delarna i begreppet lyfts fram och det kopplas till andra begrepp och helheter.
Så hur kunde konceptet #platsbaseradpolitik taggas?

#platsupplevelse (att få syn på platsen - med olika sinnen)

Att uppleva platsen betyder att man ser att ett område som i någon mening har en gemensam berättelse,  man ser kanske ett problem eller en möjlighet. Man ser också att platsen har såväl sociala, geografiska och administrativa gränser, men ingen av dem är ensam avgörande för platsens avgränsning. Platsen begränsas inte knivskarpt enligt en viss logik, begränsningen är resultatet av sammanvägning och bedömning.

Vidare noterar man att platsen har en genuin mix av resurser; sociala, humana, ekonomiska, miljömässiga osv.
Om man inte har upplever platser (eller ”ser” dem) så är platsbaserad politik självfallet ointressant, då är man, med Fabrizio Barcas ord, platsblind. I såfall ser man kanske i stället individen, har ett nationellt eller globalt perspektiv. Kanske man ser stad kontra land. Eller så ser man mest sektorer, eller t.ex. kommuner.

#platskunskap

Den lokala kunskapen är en speciellt viktig resurs för platsbaserad politik och bör därför taggas skilt. I ena ändan av spektret finns en otrolig mängd statistisk information som med dagens teknik kan platsbestämmas och dessutom elegant visualiseras med t.ex. Geodesign. I andra ändan finns den tysta kunskapen som är mycket svårfångad. Däremellan finns olika typer kunskap som låter sig utforskas men kanske inte kvantifieras, humanistisk, historisk, social, kulturell, traditionell osv.

#skräddarsydd

Politik innebär intervention i någon avsikt. I det här fallet är platsen målet för politiken och avsikten är att åstadkomma något som, litet slarvigt, kan kallas utveckling.

Eftersom man i platsbaserad politik ser platsens resurser, kunskap, möjligheter o.s.v. innan man skrider till handling så skräddarsyr man självfallet så exakt som möjligt för platsens behov. Skräddarsydda lösningar ger bättre resultat än en-storlek-passar-alla lösningar. Det är därför platsbaserad politik är effektivare än platsblind. (Problemet i dag är att det inte finns tillräcklig flexibilitet för skräddarsydda lösningar.)

#resultatjämlikhet

En platsbaserad politik har det jämlika slutresultatet som mål. Målet är alltså inte att människorna behandlas så jämlikt som möjligt. Orsaken till den här synvändan, när det gäller jämlikhet, är att platsen där en människa finns påverkar resultatet av politiken så att exakt samma åtgärd får helt olika utfall på olika platser. Vi har alltså en paradox: jämlikt platsblindt input från säg EU, staten eller kommunen ger ojämlikt output för människor på olika platser.

#governance

Den platsbaserade politiken går över olika nivå- och sektorgränser. Privata, offentliga och frivilliga resurser används. De här heterogena aktörsgrupperna har olika typer av resurser som i bästa fall kan kombineras optimalt.

Det är också osannolikt att ett lokalt problemkomplex håller sig till våra cementerade förvaltningsgränser.  Det gör att allt från barndagvård och åldringsvård till vägunderhåll och IT-utbildning vid behov tas med när problem analyseras och löses. Det handlar helt enkelt om att skapa ett fungerande Governance med fokus på platsens utveckling eller problemlösning. (Det här arbetssättet har det talats om i decennier, men det fungerar fortsättningsvis knaggligt, gissningsvis p.g.a. brist på flexibilitet och förtroende för andra sektorers såväl kompetens som pålitlighet och agenda.)

#ägandeskap

Vid en platsbaserad åtgärd är det avgörande att platsen själv är huvudägare till processen. Men det är lika viktigt att alla inblandade sektorer och nivåer har ett ägande. Alla måste få vara med i besluten och alla måste bära sitt ansvar för att det skall fungera. Om någon nivå eller sektor ensam tar ledningen för eller äran av en gemensam åtgärd kan det betyda att de övrigas intresse minskar.

#platsdemokrati

Deltagarna i en platsbaserad utvecklingsåtgärd är ofta delar i något system, t.ex. myndigheter, företag eller organisationer. Men eftersom platsen ibland – kanske t.o.m. oftast – inte är en organiserad administrativ enhet och därmed saknar makt och stora resurser, uppstår lätt en situation där de som kommer ovanifrån/utifrån med en samhällelig maktapparat bakom sig, sitter på det mesta av makten och resurserna. Detta drar mattan under en god platsbaserad politik. Om de människor som bor på platsen, i verkligheten de viktigaste aktörerna i partnerskapet, känner sig maktlösa så kommer deras insatser i bästa fall att vara halvdana – i värsta fall negativa.

Problemet är har att vi saknar en närdemokratimodell som kunde ge medborgarna verkligt inflytande, d.v.s. makt, att vara med och besluta i processen, inte bara ”höras”. Beslutanderätt för platsens människor bör därför kunna finnas oberoende av formella gränser och representativa demokratiska strukturer.

Peter Backa

Skribenten har jobbat med landsbygds- och byafrågor med demokrati, bildning och platsbaserad politik som huvudintressen.


Tillbaka till rubrikerna | 0 Kommenttia | Kommentoi



Poutapilvi web design - P4 - julkaisujärjestelmä